fenomen

Jag har så länge jag kan minnas haft något av en anal personlighet (det har blivit liiite bättre med åren). Detta betyder inte att jag på något sätt är pedant, tvärtom är jag väldigt ostrukturerad och slarvig. Däremot är jag petig med vissa saker, enkla faktauppgifter till exempel.

När jag var liten tog det sig i uttryck genom att jag ofta rättade mina vänners felaktiga uppfattningar om sakers tillstånd, om de vidhöll sin ståndpunkt kunde det bli bråk. En grej som ofta var ett hett diskussionsämne var sångtexter. Innan vi behärskade engelska språket någorlunda bra kunde mina vänner (ibland även jag) höra de mest bisarra textraderna. En kille var särskilt låttextdyslektisk. Han hörde ”Diskomaskin” när dr Albans brudar sjöng ”this time I’m free (to do what I want”. Det blev det ju såklart inte bråk om för det var ju inte så svårt att övertyga honom om det orimliga i det han tyckte sig höra. Däremot blev det livliga diskussioner när en annan kompis fick för sig att han hörde Per Gessle sjunga ”I could never hurt someone I love, she’s all like girls.” Jag tyckte att ”she’s all I’ve got” både var mer troligt, rent språkligt och att det faktiskt lät som att Per sjöng det. Det tyckte inte min kompis. Så det blev bråk, mamma fick bryta.

Den allra värsta fellyssningen står dock en god väns lillebror för. Nästa gång du lyssnar på U2 ”Sunday bloody Sunday” ska du låta dig höra en skåning som sjunger ”Små negrer i sanden”. Oklart hur en femåring kan ha vokabulär till att höra något dylikt.

Du kanske har ett eget exempel på detta fenomen? Dela gärna med dig i så fall...