fenomen

Tidigare ikväll var jag på den allsvenska fotbollsmatchen mellan Örebro och Örgryte. För en gång skull hade vi sittplats, främst för att se spelet bättre. Och nog såg vi bra, vi satt nära planen men en bit upp så man kunde följa spelet in i minsta detalj. I den 15:e matchminuten kliver en försenad familj förbi oss där vi sitter. Precis när de står framför oss blir det 1-0 till ÖSK. Av matchens alla 5400 sekunder ska de stå framför oss precis den sekund det blir mål. Jag var så förbannad att jag inte ens kunde förmå mig att glädjas åt målet. Även om det "bara" var ett självmål var det fördjävla snöpligt.

Sen fick vi se 3 mål till av Örgryte. När dom var klara med sin "varannan framåt"-show blev det till slut 2-2.

På tal om självmål, här är ett annat, ganska osannolikt sådant:

Drabbas han av plötslig minnesförlust?



Jag finner ingen annan förklaring.

Det här är ett så roligt fenomen så jag lär återkomma till det. Detta får symbolisera hjärnsläppet denna gång:

Huruvida ens agerande ses som positivt av omgivningen eller inte är väldigt beroende av sammanhang. Vissa människor har svårt för det där. "När ska jag bete mig på vilket sätt?", undrar de.

Här kommer därför två exempel på vad man kan/bör och inte kan/bör göra i två situationer som vid en första anblick kan ses som liknande men som i själva verket är väldigt olika:

1. När en kamera åker fram är det oftast helt okej att "dra på smilbanden".
2. När ens partner (eller vem det nu må vara) ligger och dör på en strand är det däremot läge att vara allvarlig, även i händelse av fotografering.

Annars kan man lätt anses ha "taskig tajming":