fenomen

Jag har ju inte uppdaterat utvecklingen av mitt förvrängda luktsinne (se tidigare inlägg om detta här, här och här). En kort sammanfattning för dig som inte har följt mitt öde: Efter en förkylning var kokosmjölk den enda doft jag kände, överallt. Åkomman kallas tydligen "Parosmi" och innebär troligen en störning i luktnerverna.

Så, hur har det gått för mig med detta aber?

Svaret är att det har givit med sig. Jag känner alla dofter och bara kokosmjölk luktar kokosmjölk. Det känns bra.

Ibland träffar man på folk som inte alls går att placera åldersmässigt eller som visar sig vara mycket yngre/äldre än de ser ut. Man har ju hört om vänner och bekanta i 30-årsåldern som fått visa leg när det är 18-årsgräns till exempel. Åt andra hållet finns istället personer som den här killen, han ser hiskeligt gammal ut för sin ålder:

Nu kanske det bara är på den här bilden men född -88 (!). Det hade jag inte direkt gissat. Han skulle ju kunna komma undan med mycket tack vare detta: "Nja, jag såg honom bara en kort stund men han såg ut att vara typ 40..."

Jag har fortfarande inget ordentligt luktsinne. Det mesta luktar fortfarande kokosmjölk, jag har med andra ord fortfarande en släng av Parosmi. Kokos är fortfarande en helt okej doft att känna hela tiden, men det är klart jag är lite trött på den.

Det är när sånt här inträffar som man verkligen börjar uppskatta saker man annars tar för givet. Jag saknar verkligen vissa dofter, de subtila som sprider sig i köket när man gjort väldoftande grejer t ex. Om jag får ett normalt luktsinne igen ska jag uppskatta alla nyanser av dofter jag känner. Även de som luktar illa.

Det är svårt att avgöra om man luktar svett eller gott när allt man känner är kokos...

Parosmi.

Jag googlade mina symptom och hamnade på en "fråga doktorn-sida". Där har en stackars 19-åring beskrivit snarlika symptom som de jag upplever. Här följer svaret (jag gillar att docenten använder begreppet "fenomen", det passar så bra liksom):

"*SVAR: /Docent Anders Cervin svarar: Det fenomen du beskriver är välkänt och kallas för Parosmi. Den exakta orsaken är inte känd men troligen beror det på en felkoppling i luktnerverna. Det är inte ovanligt efter infektioner. Någon behandling finns tyvärr inte, utan man får vänta ut detta. Det brukar rätta till sig."

Jag har svårt att förhålla mig till de där sista orden..."Det brukar rätta till sig". Ska det vara lugnande? För mig tyder det på att det finns en del fall då folk har fått gå och känna kokosmjölkdoft (eller vad det nu må vara) för resten av livet. Det vill inte jag! Hör du det docenten? Jag vill inte det!

(För säkerhets skull bifogar jag länken till svaret så att ingen kan anklaga mig för hittepå.)

Jo det är sant, i stort sett. Man kanske skulle kalla det luktrubbningar istället, det är mer rättvisande. Sedan senaste förkylningen känner jag samma jävla doft överallt; på toa, i köket, utomhus, hela tiden! Doften jag känner är som en blandning av kanel och kokosmjölk, det kunde ju ha varit värre (det är faktiskt ganska angenämt att det luktar kokosmjölk på toaletten) men det är tråkigt när man gjort en fin italiensk pasta och ska dra i sig doften och det luktar sött och konstigt.

Idag är det vår här i världen, själv känner jag bara värmen och ser solen, någon vårdoft får jag inte uppleva...bara kokos och kanel. Detta är ett konstigt fenomen. Jag ska kolla upp det lite närmare...



(Är det avloppsvatten som rinner genom Örebro, är det därför den heter Svartån? Det luktar hur som helst kokos)