fenomen

Ibland träffar man på folk som inte alls går att placera åldersmässigt eller som visar sig vara mycket yngre/äldre än de ser ut. Man har ju hört om vänner och bekanta i 30-årsåldern som fått visa leg när det är 18-årsgräns till exempel. Åt andra hållet finns istället personer som den här killen, han ser hiskeligt gammal ut för sin ålder:

Nu kanske det bara är på den här bilden men född -88 (!). Det hade jag inte direkt gissat. Han skulle ju kunna komma undan med mycket tack vare detta: "Nja, jag såg honom bara en kort stund men han såg ut att vara typ 40..."

Ja denna yrkesgrupp, även kallad "lapplisor" är väl en av de mest bespottade av världens alla yrkesgrupper. Det kan inte vara angenämt att få skit hur man än gör sitt jobb. Just det här skitkastandet (som säkert förekommer bokstavligen ibland) måste väl vara det som gör dem så otroligt snabba. Jag menar nog har jag haft mina p-böter genom åren men inte fan har jag sett nån sätta lappen på rutan. Man kan komma fram till bilen, se på lappen att den har lagts dit samma minut men ser man nån lappare? Icke!

Men så för ett par dagar sedan, i Uppsala, sittandes på New India, fick jag syn på en. Jag såg hela proceduren och till och med själva lappandet! Titta här:

Så de syns bevisligen ibland (även om ägaren till bilen på bilden aldrig såg denna parkeringsvakt). Jag undrar fortfarande hur man står ut med ett jobb när man inte får något positivt tillbaka. De måste ha jävligt bra personalfester...

För 1,5 år sedan blev jag plåtad av en fartkamera mellan Uppsala och Västerås. Det kostade mig 1 500 kr. Det var inget snack om att det var jag på bilden så det hade bara varit löjligt att försöka snacka sig ur det.

Jag har inget emot fartkameror generellt. Hög hastighet är den enskilt vanligaste orsaken till trafikolyckor med dödlig utgång. Fartkameror sägs ju sänka hastigheten på sina ställen och det är ju bra. MEN dom behöver ju inte vara sviniga och sätta ut kamerorna som små fällor!

När min plåtning tilldrog sig kom jag körande på en 90-väg som plötsligt, tillfälligt övergick till en 70-sträcka. Jag saktade in (såklart) men inte tillräckligt fort, så precis när jag passerade 70-skylten (i 77 km/h) blev jag bländad av ett starkt sken. Jag kände mig lurad...in i fällan och jag har aldrig riktigt kunnat släppa det där...

...så när jag åkte till Uppsala häromveckan bestämde jag mig för att slå tillbaka med kamerans egen medicin:

Jag har haft en bloggsvacka...varit bortrest i flera omgångar och haft mycket att göra. Det har jag i och för sig fortfarande men nu kommer den här bloggen igång igen, det lovar jag.

Jag har under mitt uppehåll ramlat över massor av olika fenomen som kommer att omskrivas här.

Det är skönt att vara tillbaka...