fenomen

Idag fastnade jag med jackan i bildörren. Centrallåset var ur funktion (blir så ibland) och jag gick runt och låste alla dörrar manuellt. När jag skulle låsa bakdörren råkade jag fastna med jackan i dörren. Jag satt preciiis så tajt fast att jag inte kunde sträcka in handen genom framdörren och låsa upp. Ett par damer i 45-årsåldern närmade sig och jag gjorde ett sekundsnabbt övervägande mellan att ta av mig jackan och låsa upp eller be dessa damer om hjälp. Jag valde det senare. De skrattade åt mig, visserligen tyckte jag också att det var roligt men deras skratt gav mig en olustig känsla. De skrattade delvis för att de hade makt över situationen, de bestämde om jag skulle få komma loss eller om jag skulle sitta fast (nu kunde ju jag ha tagit mig loss på egen hand, men det visste nog inte dom). En av damerna frågade om det var dolda kameran. ”Ja det är det, ni kan titta där borta”, sa jag. De vände sig om, när de vände tillbaka var jag borta...