Att kasta bort 2 h av sitt liv och bli galen
Igår installerades Zlatan "Ibra" Ibrahimovic i Barcelona. Jag följde spektaklet på TV4 Sport. 18.30 skulle presskonferensen dra igång. Klockan blev 19, "jaja dom är ju inte så noga med tider där nere i sydeuropa", tänkte jag. Klockan blev 19.30 och 20. Man fick lyssna på spanska journalister som försökte lära sig svenska fraser och en svensk journalist som försökte översätta vad dom i övrigt sa (fast han uppenbarligen inte kunde spanska).
Jag skulle precis stänga av och göra bättre saker när mannen, myten 20.30 kom in på presskonferensen (försenad pga strul med kontraktet). Sedan följde en orgie av artighet och platta kommentarer och jag ångrade så bittert att jag kastat bort 2-3 timmar av mitt liv på detta. Idag mår jag ännu sämre när jag tänker på det.
En sak som är lite kuslig: när jag hade genomlidit väntan och presskonferens fick jag plötsligt för mig att jag var Zlatan, när jag gick ut med soporna så kändes det som att "här kommer Zlatan och ska slänga soporna, nöjd och glad för det nya kontraktet". När jag kom in igen och tittade mig i spegeln såg jag Zlatan.
Idag känns det hela absurt. Varför skulle jag vara Zlatan? Han är ju bevisligen i Barcelona, det är inte jag.
Jag skulle precis stänga av och göra bättre saker när mannen, myten 20.30 kom in på presskonferensen (försenad pga strul med kontraktet). Sedan följde en orgie av artighet och platta kommentarer och jag ångrade så bittert att jag kastat bort 2-3 timmar av mitt liv på detta. Idag mår jag ännu sämre när jag tänker på det.
En sak som är lite kuslig: när jag hade genomlidit väntan och presskonferens fick jag plötsligt för mig att jag var Zlatan, när jag gick ut med soporna så kändes det som att "här kommer Zlatan och ska slänga soporna, nöjd och glad för det nya kontraktet". När jag kom in igen och tittade mig i spegeln såg jag Zlatan.
Idag känns det hela absurt. Varför skulle jag vara Zlatan? Han är ju bevisligen i Barcelona, det är inte jag.
Kommentarer
Trackback
